Tre veckors semester den här sommaren, lite annorlunda, precis som för alla andra. Hur som helst, efter lite lättja börjar det klia igen att komma igång – och vad gör man då? Städar vinden. Vi har en stor lada bakom huset, där salongen finns på bottenplan och hela övervåningen är en vind. Och då vet du hur det är – har du en stor lada till ditt förfogande och dessutom en rejäl vind, så betyder det mycket Skräp, helt klart med stor bokstav.
Efter kaffet satte vi igång med gott mod, och känslan av "det fixar vi på ett kick" visade sig inte vara fullt så enkel. För det där Skräpet visade sig inte bara vara skräp, utan framför allt hela ditt liv och din familjs. Alla inpackade kartonger, skolböcker och allt möjligt annat – vi firade ner allt från vinden och började gräva. Vad mycket vi hittade, och vilket nostalgiskt dagis det blev, med "åh titta på det här" och "vad roligt" och "oj, att det verkligen fungerade så då". Du känner säkert igen dig – hos oss är det nog inte annorlunda än på många andra vindar som är mogna för en utrensning.
Det som var extra roligt var kartongen med salongenshistoria – gamla prislistor, visitkort, bokföringen, gamla almanackor, och det från 30 år tillbaka. Och tänk, år 1993 skrev jag mina nyhetsbrev för hand. Det är omöjligt att föreställa sig nu med alla våra sociala medier och marknadsföringsplaner. Det gjordes helt enkelt med en välskrivande svart fineliner, snirkliga bokstäver, bilder och även fint innehåll – så skrevs det och kopierades på annan plats för att delas ut till kunderna under en månad. Dela ut flygblad – det gjorde jag på kvällarna när det var mörkt, längs brevlådorna, så kunde jag göra det snabbt och lite anonymt.
Stå på loppmarknader i närheten för att bli känd, hålla demonstrationer för lantbrukskvinnor och så mycket mer. Många fysiska aktiviteter för att synas… År 2020 sitter vi framför våra skärmar och kommunicerar allt därifrån – givetvis med samma budskap, men lite på ett annat sätt.
Det finaste jag hittade var de gamla almanackorna – vilket stycke historia, och så roligt att läsa. I dem stod inte bara kundernas bokningar, utan naturligtvis även alla familjens vedermödor. Simskola, födelsedagar, semestrar, barnvaktens timmar, mycket glädje och sorg, tårar och skratt – allt nedtecknat i dessa stora böcker. Till och med mina (numera bortgångna) föräldrar hade bokat in kunder, och tog förstås kärleksfullt emot telefonen de stunder jag jobbade medan de barnvaktade hemma. Så fint att också stöta på deras handstil däri.
Ja, och vad gör man då – slänger det och lämnar till returpapper? Nej, det kunde man inte. Det stod alltså mycket Skräp, medvetet med stor bokstav, delvis för att det var mycket, men framför allt för att det var kärt Skräp. Nu står det en box i ett hörn på den stora vinden igen, fylld med fina minnen som jag får hålla kärt.
