En runda i Sverige
Det börjar redan när man packar, det kändes verkligen annorlunda, som om det inte spelar så stor roll vad och hur man packar. Egentligen är det nonsens, för underkläder och kaffe behöver man överallt. Vår "resa" började med vårt årliga familjhelg, härligt med att prata med alla, massor av kramar och säg vad du vill: kan man önska sig en bättre start på semestern? Sedan vidare till friländska Lemmer, följt av Edam, Volendam och Marken, sedan vidare till Katwijk aan Zee, Nieuwkoop och de sista dagarna var Doesburg vårt hem.
I Katwijk aan Zee spelades det till och med in en film av oss, för TV-programmet "doet ie het of doet ie het niet"! Det var ett märkligt tillfälle där jag blev ombedd att plocka upp en hundbajs åt en tjej som ville skona sina fina naglar. Vi anade bokstavligen oråd, jag tvivlade på hennes goda avsikter och utsatte damen i fråga för en rad frågor, ungefär som: "vilken stor bajs för en så liten hund". Jag hade inget förtroende för det, mina tankar sprang åt alla håll, till och med tanken på ett rån. Min man betraktade till en början scenen på avstånd, men kom till slut fram och plockade upp "bajsen" och började skratta — den var förstås fejk. Det sänds nästa vår. Om regissörerna godkänner det kommer vi med i programmet. Vi syns i alla fall fint tillsammans i bild, vi två: "me the bitch and he the good guy".
De sista dagarna var verkligen heta, cykla gick bara på morgonen eller på kvällen. Lyckligtvis hade vi i Doesburg en fantastisk plats vid IJsselns översvämningsmarker, en campingplats med en ny pool och massor av parasoll. Vi inbillade oss att vi var i Italien, fast utan sjöarna!
Hemma, blöt och social media!
Nu, ett bra antal veckor hemma igen, bakom min skärm, drar den ena skuren efter den andra förbi medan jag skriver detta. Alla de unga familjerna som sitter på campingen med sina barn, de hade förmodligen föreställt sig något bättre, respekt.
För några veckor sedan hade jag ett trevligt och öppet samtal om kraften hos social media och framför allt den inverkan det har på människor, och då särskilt unga människor. Det jag ser runt omkring mig är att unga människor, unga familjer postar mycket på social media, med en gemensam nämnare... att visa hur bra de har det, hur väl de hanterar sina unga liv. De driver sina unga familjer utan problem, inga hinder verkar finnas. Det är alla vackra mammor och pappor med riktigt fina barn, alltså fina familjer!
Och låt oss vara ärliga, din familj, ditt hushåll eller hur sammansättningen nu ser ut, kan du bara vara stolt på och vilja dela med omvärlden. Hur logiskt! För det är det mest värdefulla som finns och jag tycker det är fint att se, det är också något att njuta av.
Men verkligheten är ibland lite annorlunda än vad vi ser och vad vi helst visar. Våra kläder är inte alltid så fint pressade, våra händer är inte alltid lika rena. Bokstavligen och bildligt. Ibland tycker jag det är svårt att nästan inte se eller läsa om det, när det dyker upp en fin fotoshoot på social media igen. Det är inte något fel med det i sig, det är inte vad jag menar.
Men att dela de verkliga berättelserna gör oss som människor vackrare, och inte bara det. Jag tänker att när vi berättar vår verkliga historia, när vi delar vårt verkliga vardagsliv, sänder vi signalen att livet inte går att styra helt. Att även om något inte riktigt fungerar eller helt enkelt går fel, så får det också finnas. Det kan handla om stora saker, men också om enkla, vardagliga ting. Återigen den där balansen, i smyg har jag egentligen inget med balansen att göra, som jag skrev tidigare. Men den fortsätter att förfölja mig, haha! Kanske inte så konstigt ändå.
Efter det samtalet, helt "råkande", hoppade jag upp på cykeln den eftermiddagen, på väg till en god väninna för att prata lite. På vägen hem överraskade ett skyfall mig och inom 1 minut var jag genomblöt som en dränkt katt. Inte en torr tråd på mig och mascaraen satt nästan under armhålan. Jag skickade min väninna en selfie, se hur jag kom hem. Under eftermiddagen, efter att ha bytt till torra kläder och städat hemma, vandrade mina tankar tillbaka till morgonens samtal om "social media" och vad man visar eller inte visar för omvärlden.
Då tog jag mod till mig och postade min genomblöta selfie, med den här tanken som bakgrund: det här är också jag!
Last but not least!
Jag älskar Holland, åker gärna till Italien nästa år och har inget emot att få en ordentlig skur i ansiktet. Jag önskar dig en riktigt fin sommar, med mycket sol och hoppas att du njuter av nuet, vad det än må vara!
