Ändå inget fest!
Planen var att vi skulle ha fest förra helgen. Min älskling fyller 65, jag fyller 60 och senare i år har vi varit gifta i 40 år. Det låter kanske väldigt borgerligt, men för oss var det mer än tillräckliga skäl att verkligen festa till det. Tyvärr var vi tvungna att ställa in festen. Vår lilla mamma och mormor blev allt sjukare och vi kunde inte förutse hur det skulle gå. Hon har nu gått bort och jag kan inte säga annat än att vi, trots tårarna, har haft fina veckor tillsammans.
Vi ser tillbaka på ett värdigt avsked, där vi verkligen gjorde det tillsammans. Från en vackert dekorerad kista av de allra minsta, till sångerna av hennes favoritpsalm: Ära vare Gud!
Så du hör mig inte klaga – vi har som ingen annan återigen fått uppleva hur viktig familjen är, kära vänner, människor som lever med dig, det är oerhört värdefullt.
Respekt för vården
På äldreboendet där vår mamma bodde stannade vi kvar hos henne i nästan en hel vecka. Mycket tid tillsammans, men vi avlöste också varandra. På så sätt fick vi en fin inblick i hur en sådan avdelning fungerar, kan man säga. Jag fick så stor respekt för tjejerna som arbetar där inom vården, volontärerna som jobbar flitigt med de äldre för att ge dem en fin ålderdom. Och vilken gemenskap – det skrattas mycket, varje dag serveras en nylagad måltid, trevlig musik till maten och sist men inte minst: vilket bra omhändertagande människorna där får. Så fint att få uppleva det på nära håll.
Om jag någon gång kommer till den punkt att jag börjar med volontärarbete, vet jag nu var det kommer att vara.
Surprise
På lördagskvällen kom vi hem efter en skön promenad och jag förvånades redan av att se dörren stå på glänt. Inte så logiskt, eftersom ingen var hemma. Jag hade knappt hunnit ta tag i dörren förrän det skrek från alla håll: "SURPRISE"! Alla barn och barnbarn hade gömt sig i huset och överraskade oss med en liten fest ändå. Härliga snacks och drycker, mycket liv och rörelse, fina presenter och framför allt massor av gemenskap.
Och egentligen .... det här var den bästa festen någonsin!
60 ..... det nya 50!
Och så bara fortsätter vi som vanligt, lever gott, jobbar gärna, njuter av barnbarnen och framför allt stressar inte upp mig över livets småsaker. Den extra rynkan har jag som tur är bra koll på, och i övrigt siktar jag i smyg på det nya 50!
