I vår lilla by för ungefär 20 år sedan var det verkligen ganska djärvt att "bara så där" gå till hudterapeuten. Egentligen gick man inte bara så där – bara om det verkligen behövdes, och framför allt om man inte ansåg sig vara snygg nog, hur nu det? En ofta hörd kommentar var: "Jag är ju snygg som jag är, det behöver jag inte".

Tillsammans med några riktigt roliga kollegor har vi under åren gjort banbrytande arbete i den här regionen, och våra salonger är numera platser där du å ena sidan blir bortskämd och omhändertagen, och å andra sidan dit du regelbundet kommer för lite underhåll – professionell hudvård med andra ord.

Att färga fransar och ögonbryn var på den tiden verkligen "not done", men vårt motto var: okänt är okärt. Så vi tog mod till oss och skapade tillsammans med min dåvarande kollega en "frans- och ögonbrynsfärgningsdag". För en dag förvandlades salongen till ett verkligt drop in-event. Två behandlingsstolar i ett rum – och den andra behandlingsstolen skapades faktiskt av en plastliggstol med fotpall, en sovsäck ovanpå och ett påslakan runt om. Allt i matchande färger, för det ska ju se bra ut, och resultatet var verkligen inte dåligt… Åtminstone tyckte vi det.

Sociala medier fanns inte på den tiden, så vi satsade på en stor annons i det lokala gratisbladet, plus en hopfällbar skylt på gatan där dagen annonserades. Upplägget var: utan bokning, fri drop in med massor av kaffe och te. Från 09.00 till 21.00, med låg tröskel och ett skarpt pris. Vi hade dessutom investerat ordentligt i annonsen, materialet och självklart bokat av oss själva helt för dagen. Allt detta med målet att introducera vår by till fransoch ögonbrynsfärgning.

Med en tom kalender – i väntan på vad dagen skulle ge oss – satt vi redo den morgonen. Beväpnade med en kopp kaffe, så spännande det var! Halv tio, fortfarande ingen, tvivlet smög sig på… men se, runt klockan tio kom de första kunderna in: mor och dotter (tillsammans är vi starka, naturligtvis) och från det ögonblicket var salongen inte tom en enda gång under resten av dagen. Väntrummet var ständigt fyllt och stämningen var fantastisk. Alla tyckte det var helt okej att vänta (varför var allt bättre förr, egentligen?). Det fanns ju kaffe: "inga problem, och det är trevligt här", sa man. Kunderna lät varandra gå före – mest för att hinna avsluta sina samtal.

Den dagen hade vi ungefär 60 kunder – vilket succé det var, och dessutom, vilken glädje alla kände – kunderna och vi med! Människor tycker om att träffa varandra, enkelt och utan krångel. Och vad uppnådde vi den dagen? Massor av nya kunder för återkommande behandlingar, och samtidigt lyckades vi sänka tröskeln för ett salongsbesök. Hade vi uppfunnit hjulet? Vi tyckte det – lite smått stolta, trötta och nöjda vinkade vi av den sista kunden. Att färga fransar och ögonbryn var inte alls så konstigt, och inte heller ett besök hos hudterapeuten… Hmmmm… "Det måste jag göra oftare, lite tid för mig själv".