Flera familjer

När jag var sex år skilde sig mina föräldrar, det är nu ungefär 50 år sedan och på den tiden var det nästan aldrig förekommande. Min syster och jag var de enda barnen på grundskolan med skilda föräldrar. Och som barn kan vara, det kastades det regelbundet i ansiktet på oss – så var det och är det tyvärr fortfarande. Båda föräldrarna gifte om sig, vilket innebar att vi hade två par föräldrar. Ibland lite förvirrande, eftersom vi inte hade någon referens alls för vad som var normalt, men samtidigt var det bra så.

Mors dag och Fars dag – dessa traditioner levde kvar och firades till fullo hos båda föräldrarna.

När jag själv gifte mig och vi också fick barn utvidgades den här traditionen ordentligt. Med tre par föräldrar, utöver den egna familjen, var det en stor utmaning att fira Mors- och Fars dag. Vi kallade det ofta skämtsamt "veckans utmaning", och ibland föll det en suck. Men unga och flexibla som vi var då – härligt, eller hur – slet vi en sån dag runt i bilen fullpackad med barn, hemgjorda teckningar, blommor, cigarrer och ett nödvändigt antal flaskor från Systembolaget, från det ena stället till det andra.

Vi hade en riktig planering och visste exakt var man kunde dyka upp och vid vilken tidpunkt. Hos det ena föräldrarparet fick man härliga hemgräddade äppelbollar. Där började vi på morgonen. Sedan vidare till nästa föräldrapar, som hade hemgjord höns- eller grönsakssoppa med baguetter redo, och i slutet av eftermiddagen hade det sista föräldrarparet grillplattan igång med små tilltugg.

Hektiskt, men njutbart

På så vis var vi sådana dagar fullständigt omhändertagna och den inre människan fick allt hon behövde. En trevlig bonus var att vi på en gång hade hunnit träffa alla bröder och systrar med deras barn. Efter mycket stoj, mysighet och ett ordentligt snack på det, gav vi oss hemåt i slutet av dagen. Vi hade naturligtvis också vår egen fest, under dagen föll den logiskt nog bort helt och hållet, men vi såg till att den firades ordentligt tidigt på morgonen i vår säng. Komplett med stekta ägg, bacon och de oumbärliga champinjonerna, tillagade av barnen själva. Den traditionella frukosten gör vi fortfarande, även om vi numera själva är de föräldrar som nästan är "empty nesters" och tar emot barnen med massor av gott, för det fick vi goda föredömen för när vi var unga.

Med åren inser man att alla dessa så kallade Mors- och Fars dag-stunder inte är självklara för alla – så många människor som inte firar dem. För att det är för smärtsamt, eller för att det inte finns någon anledning, eller ……… Jag bär alla med ett varmt hjärta.

Nuförtiden

Hur är det hos oss nu? De tre paren föräldrar finns tyvärr inte längre, men vi har som tur är kvar vår lilla mamma som vi kan hälsa på dessa dagar, och det värnar vi om. För nästa generation upprepar sig historien. För en del är det återigen veckans utmaning, och för en annan ett tillfälle att snacka ikapp, mysa – men ibland också en kapplöpning mot klockan.

För oss är det precis som för våra tre par föräldrar förr – njutning. Massor av gott på bordet och det blir som det blir, ingen plikt, men desto mer njutning.