Vuxit ur jackorna

Nu har vi även här vuxit ur jackorna – de 15 skrivborden och framför allt människorna bakom dem skriker efter lugn och ro för att kunna arbeta ordentligt. Man inser verkligen under en period av hemarbete hur viktigt, men också hur skönt, stillheten och koncentrationen under arbetsdagen är. Nu är det snart dags: fina nya kontor, en härligt stor matsal och massor av utrymme som vi inreder för våra kontorshotellsgäster.

Det roligaste med en sådan renovering tycker jag är att inreda dessa utrymmen – och det på ett sätt som gör det till en trevlig, stämningsfull arbetsplats för alla. Det behöver självklart inte vara som hemma, men det här kan jag verkligen ge allt på! Att leta, titta runt, till och med på secondhandmarknader och loppis – inget undviker jag – att nosa fram något fint. Vem har du det efter, brukar folk fråga mig. Jag tror att jag har det efter min pappa.

Nyfikenhetsjakt

Inte så mycket själva stylingen, utan mer jakten – var hittar jag de roliga sakerna, lite annorlunda, solida, inte till överpris, men ändå fina. Min pappa var en sådan halvt inbiten månglare. Fanns det en affär att göra, var han där. Och folk visste verkligen var de kunde hitta honom. Om det fanns något att handla med någonstans, ring Harm, han visste hur man löste det.

I flera år drev han sitt eget företag – professionell städning av skolor, kontor, fönsterputsning och liknande. När det tog slut hyrde han en liten butikslokal och ställde ut sitt egenhand ihopsamlade sortiment. "Allt möjligt" kunde man hitta där, från kläder till verktyg – nämn det bara så fanns det där. Hur han fick tag på det är fortfarande ett mysterium för mig – Blocket och internet fanns ju inte på den tiden.

Hängarnas paradis

I hans lunchrum serverades det mycket kaffe, man spelade kort med vänner och familj, och i slutet av eftermiddagen stod det alltid en liten drink på bordet. Egentligen var det dåtidens hänggubbsar – men inomhus. Underbart att kunna fylla sin ålderdom på det sättet. Det var aldrig så stor handel, men när något såldes? Då kunde man räkna med att det hämtades tårta eller en fiskrätt den dagen. Och den som råkade vara i närheten fick vara med och äta.

Våra barn var små på den tiden, i lågstadieåldern. De älskade (och jag med) att vara där, pyssla och nosa runt – och pojkarna kom alltid hem med saker de fått av morfar.

Dessa nyfikenhetsförmågor som min pappa hade, och jag delvis har ärvt, yttrar sig naturligtvis också i massor av skräp – så upplever jag det självklart inte själv, men min omgivning kallar snabbt allt jag samlar på för skräp. Om du besöker min ladugård och behöver saker för att inreda ditt hem? Chansen att lyckas är god. Ett tips: ta gärna med en trailer eller lastbil. Så jag förstår det också.

Nästan klart

Tillbaka till nu… efter mycket letande är det snart klart – de nya kontoren och matsalen. Det enda jag fortfarande letar efter är vackra torkade björnloka. Man ser dem just nu överallt längs vägkanter, men det jobbet återstår ännu.

Ett par riktigt stora vaser – helst från loppisen förstås – sådana stora gröna runda gammaldags eller av klarglas, de är verkligen finast. Min plan är att låta björnlokan vara naturlig eller kanske ge den en gyllene glans.

Nu söker jag bara en volontär som hjälper mig plocka!