Stekta ägg med bacon!
Lördagsmorgon, efter en hektisk vecka i salongen med massor av familjeaktiviteter runt omkring – precis som alla familjer känner igen – längtar man efter att vakna lugnt och återhämta sig från veckan. Två av tre söner spelar fotboll, och då förstår du hur det är. Båda tränar två gånger i veckan, naturligtvis på olika tider; det är något som klubbarna verkligen borde ha ett eureka-ögonblick kring. Sedan är det äntligen lördagsmorgon, och efter den hektiska veckan är vi igång i samma tempo direkt igen – min man och jag, båda tidigt på benen, för att se till att killarna tar sig till matcherna. Vi åker varsin väg med en av pojkarna, med den tredje i handen eller med vagnen, och springer efter de andra. Stående längs sidlinjen och hejande, ofta frusen, lyckades jag dölja min trötthet den morgonen – till stor del tack vare det goda kaffet i fotbollskantin. Det här är alltså inte veckans starkaste och mest uppskattade stunder för min del. Därtill kom stressen över matinköpen som fortfarande behövde göras, och inte att glömma – imorgon är det MORS DAG! Så det gällde även att jaga blommor till mormödrarna, som lyckligtvis fortfarande finns här.
Fredagseftermiddagen var för övrigt hilarisk. Vid tretiden hörde jag barnen komma hem – jag höll fortfarande på att arbeta i salongen. Jag hörde dem smyga in, så tyst som möjligt förbi salongens ingång och sedan raka vägen uppför trappan. Morsdagspysslen från skolan skulle gömmas under sängen eller i garderoben. Naturligtvis har jag aldrig under alla dessa år vetat vilka deras favoritgömställen var, hehe. Bråk i trappan om vem som kom upp först, och sedan en kvart senare, när jag kom in i köket – tre änglalike ungar vid köksbordet med raka miner, håret fortfarande vilt efter stöket på väg uppför trappan, och de väntade på mig som om de delade en stor hemlighet. Man kunde läsa det av deras små ansikten. Sådana stunder hade gett fantastiska Facebook-inlägg!
Min man troget varje år efter matchen med hela gänget till affären för det "riktiga" arbetet – att hitta något till mamma. Valet låg hos pojkarna, och efter en hel del år svämmar skåpen över av framför allt färgglasade glas, de mest skilda blomkrukor, kaffemuggar och duschgeler som du som medveten skönhetsspecialist helst inte använder… men ändå. Sedan ett snabbt stopp på snabbköpet för söndagsmorgonens "morsdagsritual". Sedan är det äntligen söndagsmorgon – tyvärr tidigt igen, inget sovmorgon att tala om. Pojkarna vaknar och mansarmén marscherar tillsammans in i köket. Efter en halvtimme av mycket oväsen med kastruller, skramlande och höga röster väcks jag av att den yngste hoppar upp i sängen som om den vore en lekbollspool. Jag brukar för övrigt redan ha spänt mig, för jag känner det här ögonblicket bättre än något annat. Då vet du verkligen att du är vaken. Fyra män vid min säng, frukost på sängen för fem personer, och javisst… morsdagspysslet från skolan som nu hämtats fram igen, det "riktiga" arbetet ligger inslaget framför mig, och de traditionella stekta äggen med bacon stirrar doftande på mig.
Det är Mors dag – kommersiell eller inte, det spelar mig egentligen inte så stor roll… för mig förblir det här årets vackraste stunder av att vara mamma, stunderna med en gyllene kant.
