En komplimang! Eller...
Förra helgen gick jag in i den lokala klädbutiken och hittade några fina plagg inför när solen börjar skina. Vi är redo att ge oss iväg på semester, så några toppar och klänningar var mer än välkomna.
Den här gången ingen beslutsångest, det var snabbt klart för mig. Pratade en stund med några av tjejerna som jobbar där och med ägaren. Så kul med en sån trevlig, lättsam klädbutik i vår by. När jag stod vid kassan och skulle betala kom ägaren fram. Jag undrade lite vad som var på gång. Han var väldigt vänlig, frågade vad jag jobbar med, och under samtalet kom det stora avslöjandet: "Skulle du vilja jobba hos oss?" Han tyckte att jag verkligen skulle passa in i teamet. Den frågan hade jag aldrig fått tidigare, så innerst inne var jag faktiskt ganska smickrad. Senare visade det sig att de söker efter någon lite äldre – om det nu var något jag behövde höra..... Men jag njöt i alla fall av uppmärksamheten ett tag.
Att undersöka saken
Den här veckan fick jag en svår fråga från en kund. Från vår kundtjänst blev jag kopplad till den här kvinnan, eftersom det visade sig vara ganska komplicerat. Den här kvinnan har sjukdomen leukocytoplastisk vaskulit, vilket i praktiken innebär att de små blodkärlen är inflammerade. Hos henne visade sig detta som röda blodprickar på hela armarna. Hennes egen läkare hade rekommenderat henne att börja använda en låg dos prednisolon. Det var något hon tvekade inför, vilket fick henne att ta egna initiativ och undersöka saken – vilket ledde henne till oss.
Efter att jag lovat henne att sätta mig in i frågan och ge henne ett råd via e-post, satte jag igång med att undersöka. Vad innebär den här sjukdomen, vad gör den med kroppen invändigt, vad gör den utvändigt och hur kan man behandla den – eller handlar det enbart om att lindra symtomen.
Vid sådana här frågor är min utgångspunkt alltid: tänk om du själv hade det, och samtidigt – jag är ingen läkare och vi har inte heller någon läkare i vårt team. Skomakare, bli vid din läst! Med det i bakhuvudet försöker vi ge ett bra råd.
Till slut landade jag i en tvättgel som lugnar och dessutom dämpar mindre inflammationer, samt en bodylotion som är vårdande och innehåller niacinamid. Niacinamid är vårdande, lugnande och dessutom lätt inflammationshämmande. Till det en slags pasta mot mindre inflammationer som kan appliceras inför natten.
Hudspecialist
Återigen – vi är inga läkare, men väl specialister när det gäller hud. Därför rekommenderade jag henne också att rådet om prednisolon absolut är hennes läkares ansvar och att det ligger utanför vår expertis. Hon var nöjd med rådet, men också glad för att hon blev lyssnad på och att det fanns ett personligt engagemang för henne.
Sedd och hörd
Den här veckan blev jag inbjuden till ett möte om plattformen mijnbuurtje.nl. Den här plattformen är ett fantastiskt verktyg för varje by, där människor kan hitta varandra och aktiviteter kan publiceras. Det ger byn en central punkt för att skapa kontakt med sina grannar. Varje invånare skapar sin egen profil, men som förening, organisation eller kyrka kan du också skapa en profil. När du väl har en profil deltar du aktivt. Du kan fråga om allt möjligt: vem vill följa med mig på promenad, fika, hjälpa till i trädgården eller rasta hunden. Vad det än är, gör du det som by för byn – alltså av och för invånarna.
Erfarenheten från den här plattformen visar att när en by deltar aktivt ökar de inbördes kontakterna med 60 %. Det säger mig tillräckligt om hur knappt det ofta ser ut när det gäller sociala kontakter. Vi är faktiskt alldeles för upptagna med oss själva – och det säger jag om mig själv också.
Efter en sådan vecka med olika möten och samtal insåg jag hur viktigt det är att bli sedd och hörd. Oavsett om det handlar om en hälsning, ett kort samtal, känslan av att finnas i någons medvetande, eller att få ett lyssnande öra om hur ditt hudproblem upplevs. Det som verkar litet för dig och mig, och som vi ofta gör helt naturligt, kan göra stor skillnad för någon annan.
