Lyckligtvis ser man på det annorlunda idag och vetenskapen har visat att högkänslighet är en egenskap som antingen finns hos dig eller inte. Du behöver vissa färdigheter för att lära dig hantera det, men det lär man sig med tiden. Att vara högkänslig innebär att du tar in fler intryck och bearbetar dem djupare. Du har nämligen ett känsligare centralt nervsystem. För att inte slå runt på saken – jag är en sådan person: högkänslig.

Är det viktigt att veta att du har den här egenskapen? För mig är det det. Tack vare det kan jag bedöma situationer bättre, reagera mer direkt när det behövs. Men också i efterhand förklara varför vissa situationer gör starkt intryck, känns så intensiva, varför ljudet är för högt och så vidare.

Egmond aan Zee

Förra helgen hade vi bokat ett litet hotell i vackra Egmond aan Zee. Årets sista helg i oktober utlovade mycket sol, så vi bestämde oss spontant för att åka dit. För att hålla nere kostnaderna valde jag ett budgetrum via bokningssajten – priset var ändå ganska okej – men det var där det hela sedan gick snett. Vi anlände på fredagskvällen runt 20.30 och fick beskedet att checka in på ett annat hotell. Receptionen var nämligen obemannad efter 19.00. Inga problem, sagt och gjort.

Vi kom till vårt hotell, vid boulevarden, en fin byggnad ungefär 100 meter från centrum. Det vi genast lade märke till var att det inte fanns några gäster – lite spöklikt, men det var förstås möjligt att alla njöt av god mat på något av restaurangerna i närheten. Hissen som skulle ta oss till 3^e våningen tvekade på om den ville ta med oss. Som tur var ändrade den sig, och vi anlände ryckigt till 3^e våningen och tog oss sedan via en krypande omväg, upp för trappor och ned för trappor, till vårt rum. En alldeles för trång hall där man fick leta efter nödutgången – men det var en bekymmer för senare.

Väggarna stängde in mig

Vårt rum såg verkligen välskött ut, rymligt, med en underbar och snyggt bäddad säng – bara pluspoäng alltså, förutom……… Det var i det här ögonblicket det slog mig: en sned vägg, ett litet takfönster, ett lågt tak, ingen utsikt – och det var det. Väggarna kom bokstavligen emot mig. Halsen snörde ihop sig, trots de många kvadratmetrarna gick något i lås hos mig. Hela kroppen skrek: jag vill härifrån, och jag sa det högt: "Här tänker jag inte sova." "Jaha, jag tycker faktiskt att det är ett helt okej rum? Hur tänker du göra då – vi har bokat det här och precis betalat, du hade inte bokat ett budgetrum då", sa min man. Men vid det laget känner han mig och vet att det här inte är ett falskt larm från min sida. Han tittade på mig med en blick som sa: hon menar det verkligen.

Jag satt på sängkanten, nästan stoiskt, och stirrade på den sneda väggen med det för lilla takfönstret. Hjärnan gnisslade från öra till öra, min lätta panik höll jag någorlunda i schack och ganska snart därefter gick jag till handling. Haha, en klapp på axeln-stund. Tänk om jag försöker ringa den trevliga damen i receptionen på hotellet där vi nyss checkade in. Vi blev väldigt vänligt bemötta där, och jag sa till och med på skämt till henne: "Vi skulle gärna sova här hos er också." Via det hotellets hemsida fick jag tag på henne. Förklarade kortfattat och ställde den stora frågan: "Kan vi boka om och sova hos er?"

JAJAJA! Det fanns plats, men hon sa ursäktande: "ni behöver dock betala € 20,00 extra". Jag ville nästan ropa det – även om det hade varit € 100,00, inga problem, vi är redan på väg. Eftersom väskorna fortfarande stod mitt i gångvägen kunde vi resa oss och ge oss av mot vårt nya boende. Den här gången tog vi trappan i stället för hissen. Jag tror att jag den kvällen sa minst fem gånger… jag är sååå glad… glad som ett barn, sååå glad.

Fallgrop eller styrka?

Det här är ett litet exempel på hur högkänslighet kan fungera. Omständigheter, omgivning – det slår plötsligt till med full kraft, utan att du är förberedd. Då gäller det att växla, jobba hårt i huvudet, agera och bearbeta. Som jag beskriver det nu låter det enkelt, men så fort det blir personligt är allt annorlunda. Naturligtvis gäller det oss alla, högkänsliga eller inte.

Att vara högkänslig har som tur är inte bara fallgropar, utan lika många styrkor. Konsten är att börja känna igen dem och använda sig av dem. Du förmår uppfatta subtila saker, känna igen icke-verbal kommunikation och ana stämningar. Du har empati, tänker djupare på saker, är omtänksam, kan lita på din intuition och är dessutom ofta kreativ.

I de egenskaper jag räknar upp finns absolut ingen perfektion, men det är en fin sammanfattning av karaktärsdrag. Och det som slutligen gäller för alla är att varje egenskap har sin fallgrop och sin styrka. Genom fallgroparna lär jag mig att omfamna högkänsligheten och inte längre kämpa emot den. Lyckas det alltid? Nej, inte alltid – men jag är definitivt på väg. Och det förblir min utgångspunkt: styrkan i att vara högkänslig.