Familjehelg... men lite annorlunda!
Som familjeentusiast vet jag inte av något annat: Pingst är #familjehelg #camping #massormedsällskap #snacka #afterwork #sentellerinteallsisäng #ärtsoppa #mormorspotatismos #bbq och framför allt mycket av allt detta.
Mina föräldrar startade detta för 40 år sedan och skapade det till ett riktigt evenemang, ja ett familjefestival. Gruppen har sedan dess vuxit till nästan 40 personer bestående av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och tillhörande partners.
De visste som ingen annan hur man håller ihop "gänget". Om du hörde till de tillhörande och presenterades lite motvilligt för de två, var ämnet för det första samtalet snart klart: Pingsthelgen. "Uuhhhh" sa morfar då som en sorts "Papa des familias" ...."jag vet inte om det har berättats för dig, men boka in pingsthelgen i din kalender redan nu". Det nämndes bekvämt nog inte att man som nykomling i familjen inte hade något val i saken – i hemlighet hade man helt enkelt inte det.
Oavsett om du var van att åka till Pinkpop, Opwekking eller ett annat festival, hade vi vårt eget festival: familjehelgen. Och det var otänkbart att inte vara med.
Om något av barnbarnen under sin studietid inte hade pengar, lust eller tid att följa med, sponsrades man för resa och boende – så återigen hade man egentligen inget val. Det föll sig heller aldrig naturligt att tacka nej.
Familjen framför allt, så höll de två gamlingarna ihop gänget genom åren.
Mormor hade regi under helgen, det gällde allt från vad som åts till hur dags och hur mycket. Det gick förstås aldrig som hon planerat, men alla lät henne ha sin värdighet och göra som hon ville, och följde lydigt med. BBQ-köttet som blev över från lördagen placerades enligt tradition under de gamlas husvagn, "då har vi något gott imorgon". Lika traditionsenligt hämtades det under natten av ungdomarna som njöt av det vid lägerelden.
Tyvärr gick våra gammlingar bort tätt efter varandra de senaste åren, och att fira pingst utan dem var förra året ett sökande efter en ny start för vår familjehelg. Och nu även i år att fira pingst utan familjen – det sitter inte i våra gener, så att säga. Familje-appen var ordentligt igång förra helgen, alla hemma vid bbq:n, samma traditioner men på distans. Vi saknade varandra, de inbyggda traditionerna, samvaron och naturligtvis de två.
Det är något alldeles särskilt att få uppleva detta – familj, tacksam för att de gamla förde det vidare till oss, genom att skriva så mycket historia tillsammans de senaste (nästan) 40 åren.
Med upprätt huvud och stolt över min familj, fram emot nästa år, då familjetraditionen med vad som ska ätas, hur dags och hur mycket, tas upp igen.
Jag ser fram emot det!
