Som en uppruskad kudde

"Empty nesters", jag tycker det är ett hemskt ord. Det är som en etikett som klistras på pannan – nu tillhör du en annan klubb. Som om livet tar slut, som om man inte längre har barn, som om tvättmaskinen slutar gå, som om man inte längre behöver laga mat, som om…… och så vidare.

Det betyder helt enkelt, varken mer eller mindre, att ditt yngsta barn har bestämt sig för att flytta hemifrån, bestämt sig för att krypa ut under mammas (och pappas) vingar och försöka på egen hand. En ny fas, det låter bättre, för vår dotter, men också för oss.

Inget fel med det, tvärtom. Det är en naturlig process och den utveckling ditt barn genomgår är bara bra och positiv – det hör helt enkelt till. Men samtidigt upplever ingen det som helt enkelt, och både barn och föräldrar har sin egen lilla process. Samtidigt vill man som förälder också ta hänsyn till den process det egna barnet genomgår.

Vi påminner lite om en uppruskad kudde vars fjädrar ännu inte lagt sig.

Så är det också i mitt huvud den här veckan – rörigt. Empty nest-känslan, nu använder jag ändå ordet, är fortfarande högst påtaglig. Glad blir jag inte av det ännu – den här lilla processen är ny för oss och fortfarande mycket närvarande.

Att sakna, att släppa taget, men också att komma till insikten att det är okej. Vad släpper du in i ditt huvud och vad (ännu) inte. Min kollega sa: att släppa taget är svårare än att hålla fast… vilket ett klokt ord, det fastnar verkligen, något för en väggplakett eller så.

Ett sant litet paradis

Vi har de senaste veckorna jobbat hårt med att iordningställa vår dotters nya rum. Det har blivit ett sant litet paradis, det kan man lugnt säga. Vi kallar det ständigt skämtsamt "kvastskåpet". Rummet är hela 7 m², och det kan man bara vara väldigt stolt över – samtidigt vet man då en sak säkert: ditt boende kan aldrig bli mindre, det kan bara bli bättre.

Det var väldigt mysigt – att städa tillsammans, måla tillsammans, tömma Sveriges största inredningsbutik och inte minst: de härliga smörgåsarna från Broodjeshuis Ben gjorde dessa dagar till ett riktigt litet kalas.

Vi vinkade av henne vid dörren till hennes första egna boende – ett fantastiskt studenthus mitt i hjärtat av Groningen! Stor kram, ta hand om dig och vi ses imorgon. Lyckligtvis var det den första gången bara en natt, och sedan direkt helg igen.

Att se fram emot helgerna

Att njuta – hon kommer lyckligtvis hem på helgerna, med lite tvätt, för att ladda batterierna under mammas vingar. Vad ska jag inte fylla henne med, framför allt nyttiga saker, bara bra vitaminer – för om hon får i sig tillräckligt av det i sitt studenthus…?

Att tillåta sig att grubbla och tycka lite synd om sig själv – det är okej, men det viktigaste är att det går bra för henne, att hon njuter av sitt nya lilla liv och får en riktigt fin studietid.

Gör något fint av det, älskling!