Kribslor

Känner du igen det, helgerna är över, julgranen är borta och så börjar det kittla. Du vill egentligen göra något annat med ditt hem, helst allt på en gång, och då är det klart: en grundlig städning och några nya växter räcker inte den här gången. Då får det bli hela rummet tomt, maken kastar en försiktig sned blick… du vet hur det är… ett mummel, en suck och sedan kommer det befriande ordet. Vi sätter igång, men tro inte att jag klarar allt ensam på två eller tre dagar – det här är ett jobb vi måste göra tillsammans.

Den här gången går ett sådant spontant projekt lite annorlunda än vanligt – alla byggvaruhus är stängda på grund av lockdown. Att välja en ny färg till väggarna är lite mer spännande än normalt.

Inget berg för högt

För oss finns inget berg för högt och vi tar oss över hindret. Vi sökte ordentligt online, tittade på bilder av de finaste interiörerna kombinerade med de vackraste väggarna, allt supersnygg stylade naturligtvis. I vilket fall som helst tog vi vårt beslut. Det blir en ljust grön nyans med inslag av mjukt grått, avslutad med ett vitt tak och spisomfattningen målas kolsvart.

Vårt tak är av trä och målades senast för 20 år sedan – det visade sig vara lite gulare än väntat, vilket jobb alltså. En mini-byggnadsställning i rummet som vi tillsammans klättrade upp och ned på ungefär 150 gånger. Den kom till stor nytta och efter en ordentlig tvätt och två omgångar målning lyckades vi. Vi har ett vitt tak igen. Och så upptäcker man hur ont musklerna kan göra, till och med på ställen där man inte visste att man hade muskler.
Allt som allt, med Top2000 i bakgrunden, lyckades vi – vårt rum är återigen ett riktigt litet palats. Det kunde samlat klick i min sökning online, jag är i smyg stolt över det.

En nystart

Och så har det nya året börjat för oss, med en härligt rengjord känsla. Det gör mig gott att då och då kunna ta i ordentligt, ta mig över hinder som jag annars inte så snabbt vågar tackla – precis som i det verkliga livet.

Det är också mina goda föresatser för 2021: bara ta tag i det som kommer i min väg, för det är inte där av en slump. Att se på omständigheterna med en positiv blick. Och bergen? Dem gör jag om till kullar. För det klarar jag av att se över och tackla. Är berget ändå för högt tar jag det i flera steg – och då visar det sig att det bara är kullar och inte berg.